Som frilansfotograf har jag stor frihet och förmånen att berätta med bilder med mitt bildspråk och spegla verkligheten på det vis som jag ser den. Så här långt har mina egna projekt resulterat i -

Vasikkavuoma
Norrbottniska liv ensligt belägna
Utställningar
Det okända Luleå
Vardagen i ett nytt land - om flyktingarnas vardag i en glesbygdskommun

Här står tiden stilla

Färdas man man i norrbottens inland inte allför långt ifrån de stora vägarna så möter man en landsbygd som en gång har funnits och levde men som nu är delvis borta. Öde hus,lanthandlare, bensinmackar, kiosker och andra byggnade som en gång i tiden skvallrade om en levande landsbygd. Idag står de övergivna och tomma och var och en har sin historia att berätta som vi förmodligen aldrig kommer att få höra. De vittnar om att det en gång i tiden fanns en levande landsbygd men som i dag helt eller delvis tynar bort. Att hela landet ska leva verkar vara längt borta. En bit av kulturhistorien försvinner för alltid.

Lite vemodigt men låt fantasin spela fritt vad som göms i väggarna och hoppas att botten är nådd

Bokprojekt

Vasikkavuoma

Slåttermyren Vasikkavuoma är Europas största slåttermyr med en areal av omkring 250 ha, vilket motsvarar nära 350 fotbollsplaner. Myren är belägen sju kilometer väster om Pajala. I mitten av den fem kilometer långa myren rinner bäcken Vassikajoki, som i sin tur rinner ut i den oreglerade Torneälven mot norr. Området närmast bäcken definieras som madkärr - vilket innebär att vattentillförseln är konstant. Resten av Vasikkavuoma räknas som en myräng.

På en myr är minst 50% av växterna våtmarksarter. Vasikkavuoma är en näringsrik myr, det ser man ser på att den innehåller rikligt med vitmossa och även slåtterblomman. Berggrunden består av grönsten, kalksten och skiffer vilket förklarar förekomsten av kalkkrävande växter som exempelvis orkidéer som sumpnycklar, ängsnycklar och blodnycklar.

Man tror att myren slogs redan på 1600-talet, så den är hävdad sedan länge - alltså påverkad av människan. De arter som gynnats av människan och slåttern är bland annat sjöfräken, starr, orkidéer och vattenklöver.

Myrhöet har i alla tider setts som bra foder, och det användes främst till mjölkkorna. Fodret förvarades på hässjor eller i ladorna på myren, och myrhöet kördes hem med häst på vintern. Det fanns en gång mellan 200 och 300 lador på myren, mot ett 80-tal idag.

Myrslåttern upphörde på Vasikkavuoma i mitten av 1900-talet, och från och med 1995 har myren restaurerats.
Större delen av myren slås idag, ett par decennier in på 2000-talet. Myren avsattes av länsstyrelsen som
reservat 1999. Den ingår även i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Myren är både häckningsområde och rastplats åt vadare, tranor och sjöfåglar.

Slåttermyren Vasikkavuoma var människans och djurens bästa vän i 300 år, och lades sedan i träda med
igenväxning som följd under den andra halvan av 1900-talet. Myren har idag på sätt och vis återuppstått.

I takt med att intresset för kultur - och miljövärden ökade, började folket vid myren kämpa för att få
tillbaka den i skick som i fornstora dagar. Våtmarker har idag en helt annan status än för ett halvt sekel sedan.

Slåtterblomman i det rika myrhöet frodas åter - människor, växter och djur har återvänt. Bybor liksom
fjärran besökare kommer till myren som numer är naturreservat. Kalvmyren är myrens namn på svenska,
vasikka är kalv, och vuoma betyder myr, närmare bestämt en trädlös myr.

För att köpa boken ring eller skicka ett mail
Pris 200 kr + ev frakt tillkommer.

Norrbottniska liv ensligt belägna

Utställningar

Det okända Luleå

Vardagen i ett nytt land